En av världens ledande Alzheimerforskare och anhörig

Kan du på ett enkelt sätt förklara vad som sker i hjärnan när man har sjukdomarna Alzheimer, Huntington och spinocerebellära ataxier?   

–När man har Alzheimers sjukdom bildas det proteinklumpar i hjärnan. Klumparna vid Alzheimer ligger utanför nervcellerna och är ungefär dubbelt så stora. De stör inlagringen av nya minnen i den del av hjärnan som heter hippocampus. Vi har två stycken en i varje hjärnhalva, de är sjöhästformade och till storleken ungefär som ett lill- eller ringfinger. I hippocampus lagras nya minnen innan de förs över i långtidsminnet. Men när hippocampus blir full av klumpar så störs inlagringen.

Och hur är det med Huntingtons sjukdom?

– Här är det också ett protein som heter huntingtin som klumpar ihop sig i hjärnvävnaden, men dessa klumpar ligger inuti nervcellerna. Att det händer beror på att den gen som uttrycker proteinet finns i en frisk och en muterad kopia. Det är den muterade kopian som gör att proteinklumparna uppstår på olika ställen djupt inne i hjärnan. Många som har sjukdomen blir först påverkade i humöret med stämningsförändringar, senare påverkas motoriken.

Vad händer om man har sjukdomen spinocerebellära ataxier?

– Också här handlar det utfällningar av felveckade protein. Här finns de i ryggmärgen och i cerebellum, lillhjärnan, och gör att motoriken, alltså våra rörelser, påverkas.

Vad är likheterna/skillnaderna mellan sjukdomarna?

– Likheten är att alla sjukdomar beror på klumpbildning av olika proteiner. Skillnaden är var i hjärnan klumpbildningen sker och vilka proteiner det är som klumpar ihop sig.

Just nu sker en hel del framsteg inom forskningen och utvecklingen av läkemedel. Kan du berätta vad som händer på Alzheimerområdet?     

–Här sker mycket lovande framsteg just nu. Man har bland annat tagit fram ett läkemedel som heter lecanemab, och är utvecklat i Sverige. Det består av en antikropp, som riktar sig mot de klumpar av proteinet beta-amyloid som uppstår när man har Alzheimers sjukdom. Antikropparna tar sig förbi blod-hjärnbarriären och städar bort klumparna, genom att aktivera hjärnans städarceller, mikroglia, som helt enkelt käkar upp dem. Läkemedlet har blivit godkänt i USA. Där har patienter fått en dos en gång varannan vecka i 1,5–2 år. Efter 7–8 månader börjar klumpbildningen minska, efter 18 månader är det helt fritt från klumpar.

När kommer patienter i Sverige att kunna använda lekanemab?

– Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkände läkemedlet i somras. Nu väntar vi på den europeiska myndigheten EMA:s svar. Det är inte självklart vad svaret blir. Men vi vet att läkemedlet tar bort amyloid-klumparna och det är rimligt att patienterna borde kunna få pröva det. Jag önskar att EMA ger samma besked som amerikanska FDA. Om svaret blir ja är det sedan upp till varje nation om läkemedlet ska bli tillgängligt. De är ganska dyra och det krävs förhandlingar mellan läkemedelsbolaget och den hälsoekonomiska institutionen i varje enskilt land innan de finns på marknaden. Men jag hoppas verkligen att det går vägen, så att vi tillsammans med patienterna kan lära oss att använda dem på bästa sätt.

Hur ser det ut på området kring Huntingtons sjukdom?

– Här jobbar man med något som heter antisense-terapier – att stänga av den gen som uttrycker huntingtin-proteinet. Det har sett lovande ut i försök på möss där man släckt ner både den ”normala” och den muterade kopian som gör att klumparna uppstår. Hos människor har det tyvärr inte gått lika bra på grund av biverkningar – där försöker man nu att bara släcka ner den muterade kopian.

Går det även framåt när det gäller den ovanliga sjukdomen spinocerebellära ataxier?

– Där arbetar på liknande sätt som vid Huntingtons sjukdom med att försöka släcka ner den muterade genen som uttrycker det felveckade proteinet, men det är betydligt mer komplicerat eftersom det finns så många olika varianter av sjukdomen. Något positivt är att det finns ett internationellt nätverk av läkare och forskare med säte vid universitetet i Bonn som jobbar med sjukdomarna. Hit kan man vända sig för att delta i forskning.

När du blir intervjuad i YTANS podd (länk här) låter du väldigt hoppfull inför framtiden och möjligheterna att både leva med och bota neurodegenerativa sjukdomar. Vad är det som gör att du känner dig så hoppfull nu?

– Vi ser äntligen positiva resultat av läkemedel mot Alzheimers sjukdom som har jättebra effekt på patienter. Eftersom hjärnsjukdomarna har många likheter med proteiner som klumpar ihop sig kommer framsteg inom Alzheimer-forskningen att gynna utvecklingen av läkemedel även mot Huntingtons sjukdom, SCA, Parkinsons sjukdom, ALS och andra hjärnsjukdomar. En stor fördel är att vi idag har biomarkörer som visar hur sjukdomarna utvecklar sig och gör att vi kan utvärdera hur nya läkemedelskandidater fungerar. Det känns mycket hoppfullt idag inte minst för att vi är så många som jobbar inom området nu jämfört med för 10–20 år sedan. Vi kommer fort framåt. Men mer resurser behövs.

Varför är ett projekt som YTAN viktigt?

–När någon i ens närhet drabbas av en sjukdom som också kan vara ärftlig är det mycket viktigt att man kan hitta bra information någonstans. En plats där man kan få råd och tips och läsa nyheter. Det är skönt att kunna gå in på en sida och känna att man inte är ensam – att det finns andra i samma situation som kan dela med sig av hur de har hanterat sina problem.

Många unga anhöriga drabbas av dessa sjukdomar. Du har själv en pappa som har Alzheimers sjukdom. Har du några råd hur man ska tänka och klara av sitt liv?

–För mig har det bara varit att köra på och ta allt som det kommer. Det värsta är om man går under i oro och sorg – då måste man ta och få hjälp att komma vidare. Men idag tycker jag att det finns hopp – att det faktiskt snart kan bli bättre för de som lider av de här sjukdomarna.

Miljardären Bill Gates har hyllat dig och din forskning i sin blogg. Hur känns det?

–Det är förstås ärofyllt och kul och ett intyg på att de verktyg vi har tagit fram, som gör att man kan ställa riktiga diagnoser tidigt, verkar fungera. Det är en dröm för mig som läkare att göra bra saker för patienter och att det också kommer större patientgrupper till godo. Men det är viktigt att framhålla att det handlar mycket om teamwork. Vi är många som jobbar med detta.

Om Bill Gates ringde dig imorgon och ville sätta ihop sitt eget ”dream team” skulle du kunna tänka dig att flytta från Göteborg då?

–Nej, det tror jag inte, det skulle vara om han satte upp en Hub med ett dreamteam i Göteborg, säger Henrik och skrattar.

–Jag trivs så bra som jag har det i dag. Jag rör mig hela tiden och åker till platser som Boston, Stanford, Island och samarbetar med forskare i London och i Madison i Wisconsin, där jag även har lab. Det är en väldigt internationell forskarvärld och jag har ett toppenkul jobb.

/Intervjun gjordes av Liselotte Fritz på uppdrag av YTAN

YTAN har också spelat in två poddar med Henrik så håll utkik efter dom. Kommer släppas under våren.

Svåra ord

Beta-amyloid – Vid Alzheimers sjukdom bildas små klumpar vid nervtrådarna, så kallade amyloida plack. Det består främst av beta-amyloid, ett slags protein som även förekommer i en frisk hjärna.

Lecanemab – är en svenskutvecklad monoklonal antikropp som är godkänt för användning i USA. Antikroppen städar bort de amyoloida placken som finns i hjärnan hos de som har Alzheimers sjukdom.

FDA – Food and Drug Administration, den amerikanska läkemedelsmyndigheten.
EMA – European Medicines Agency – den europeiska läkemedelsmyndigheten.

Biomarkörer – mätbara molekyler som kan användas för att diagnostisera en sjukdom eller för att bilda sig en uppfattning om hur långt den har kommit.