”När en förälder får Alzheimers – En berättelse om skam, kärlek och att hitta balansen”
Våra liv förändras ibland på sätt vi aldrig kan förbereda oss på. För en ung anhörig blev beskedet att hans mamma fått Alzheimers sjukdom början på en resa fylld av sorg, ansvar och starka känslor. Våren 2023 fick han beskedet som länge varit en personlig mardröm – hans mamma hade diagnostiserats med Alzheimers sjukdom. Beskedet nådde honom under en tjänsteresa i Frankrike och utlöste en storm av känslor.
Initialt bröt jag ihop, även om jag faktiskt också konstigt nog blev lättad, berättar han.
Efter år av ovisshet och utredningar fanns det nu en förklaring till mammans svårigheter med tal, minne och koncentration. Diagnosen var tung, men den innebar samtidigt tydlighet i en annars oklar situation.
Oro för framtiden
Efter den första chocken växte oron, både för mamman och för hans yngre bror som fortfarande bor hemma.
– Kommer han behöva axla ett orimligt ansvar för sin ålder? Vet han vart denna sjukdomen slutar?
Frågor kring hans egen framtid dök också upp:
– Vill jag ens veta om jag riskerar att drabbas?
Mellan skam och vilja att hjälpa
Känslorna av skam var starka. Han kände skuld för tidigare irritation och för att han inte besökt sin mamma tillräckligt ofta.
– Jag skämdes enormt för alla gånger jag tänkt ’men morsan, skärp till dig och fokusera bara…’
Men han insåg snabbt att han behövde agera. Han bestämde sig för att prioritera familjen högre, dokumentera fler minnen genom bilder och söka mer kunskap om sjukdomen.
Strategier för att hantera sorgen
För att klara av vardagen har han utvecklat ett sätt att hantera sina känslor genom ”kompartmentalisering” – att dela upp tankar och känslor i olika fack. Han ger sig själv tid och utrymme att bearbeta de tunga känslorna när han är ensam, exempelvis när han fiskar eller sitter vid datorn. Detta hjälper honom att fungera i vardagen och samtidigt hantera den djupa sorgen.
Att bevittna en förändring
Det svåraste för honom är att se sin mammas personlighet sakta förändras.
– Det hemskaste för mig med denna sjukdom är, förutom att den är obotlig, att se mamma förändras. Hennes självförtroende och självständighet som sakta slits ifrån henne mot hennes vilja, det är rent ut sagt hjärtskärande.
En roll fylld av kärlek och stöd
Trots utmaningarna ser han sin roll tydligt: att stötta, älska, lindra och minnas för sin mammas skull. Han vill skapa vackra minnen tillsammans med henne och vara en trygghet för sin bror. För honom handlar det om att balansera känslor av skam och sorg med viljan att hjälpa, samtidigt som han måste ta hand om sin egen mentala hälsa.
Kille, 30 år ung anhörig till mamma med Alzheimers